Lucia är kidnappad.

För två år sedan hängdes jag ut på sidan Avpixlat, sedan jag framträtt som dirigent i TV med en mörkhyad Lucia och två rappare. Jag fick alla möjliga tillmälen, de flesta med prefixet PK. Jag tillskrevs åsikter som jag inte hade. Jag fick också hundratals tack och uppmuntrande hälsningar. Det var trevligt, men de hatbrev jag fick var mycket obehagliga och är trots allt det jag minns mest.
Nyligen hängdes jag ut i ett mindre sammanhang, dock fortfarande på ett otrevligt och obehagligt sätt. Då var jag inte längre PK, utan snarare tvärtom. Även då sammankopplades jag med åsikter som jag inte framfört. Den här gången handlade det om pojkars rätt att vara Lucia.
För ungefär fem år sedan fick vaktmästarna på min arbetsplats nöjet att framföra en hälsning till mig från några i publiken, som undrade om jag verkligen inte hade kunnat hitta en snyggare Lucia. Den vi hade var visst för tjock.

Vad är det med Lucia som väcker så mycket aggressivitet? Är Sankta Lucia från Italien vår allra starkaste och svenskaste nationalsymbol?

Faktum är att jag inte har någon särskild åsikt om hur Lucia ska utses. Men i min roll som dirigent både för renodlade lucia- och tärntåg och renodlade stjärngossetåg på ett par scener som gärna drar uppmärksamheten till sig, tillskrivs jag alla möjliga åsikter. Det är inte speciellt roligt, då jag föredrar att själv framföra mina åsikter. Men internetanvändare är inte särskilt väluppfostrade och håller inte alltid en trevlig ton.

Debatten om pojkars och flickors rätt att själva välja roll i skådespelet Luciatåg är besvärlig. Man får normalt inte själv välja roll i en teaterpjäs. Det finns vissa manliga rollkaraktärer som ofta spelas av kvinnor, men vanligen finns kvinno- och mansroller. Det är normalt dirigenten som utser solister i kören och orkestern. Men i luciatåget håller något på att hända. Alla ska ha rätten själva välja.

För den som inte arbetar med luciatåg i förskola eller skola, utan har till uppgift att åstadkomma stämningsfulla luciatåg på hög konstnärlig nivå blir detta komplicerat. För hur viktigt och seriöst det än må vara för en enskild pojke att framträda som Lucia, så kommer tåget oundvikligen att få en prägel av dragshow och av många uppfattas som ett spex. Och nu var det stämning och skönsång jag skulle prestera.

Jag återkommer till frågan: Vad är det med Lucia som gör att just DET är så viktigt? För om vi ska vara konsekventa, så bör man i så fall också själv få välja om man vill sjunga i gosskör eller flickkör, manskör eller damkör, om man vill ställa upp i dam- eller herrklassen i idrottstävlingar och en rad andra saker. Men just Lucia har blivit  frontfigur i debatten om könsidentitet.

Lucia är kidnappad. Av rasisterna, av feministerna och av alla möjliga. Om det nu verkligen är så viktigt att just Luciarollen blir tillgänglig för pojkar, då tycker jag nog att den traditionen har spelat ut sin roll. För Lucia var trots allt en kvinna. Då tycker jag att vi lägger ner vårt unkna gamla luciafirande, för att inte tala om vårt många hundra år äldre, och svenska stjärngossefirande. Låt oss istället skapa en könsneutral ljushögtid med vackra sånger om ljuset som lyser upp i mörkret.

Det är mitt förslag. På fullaste allvar. För jag vet snart inte hur jag ska kunna sköta mitt arbete längre.